DD (Dålig Dag)

Idag har hela dagen varit upp-och-ner. Min energi tog slut tidigt idag då jag fick reda på att jag inte har något boende längre.. Jag har varit down hela dagen, försökte sjunga lite som jag brukar göra när jag är nedstämd och det fungerade faktiskt. Tills nu.. Min gamla vän (föredetta bästa vän) ringde nyss. Hon skulle berätta en sak, vad får ni veta i morgon! Vi pratade i 25 min. Om hur allting var med oss, vad vi gjorde, jag berättade om Kalmar osv. Listan kan bli lång! Och det var så underbart att prata med henne igen. Vi skrattade som vi gjorde förr och jag fick upp många tankar om hur allting var förut, i gymnasiet. Vi kunde inte vara en dag utan varandra, så tajta var vi! På studentdagen så skrev hon i min mössa med blå penna:

Kommer alltid att följa efter dig som ett solsken.
Ditt solsken!
♥ ♥

Hon strök under ordet "Ditt" och ritade två hjärtan nedanför.
Efter studenten så gled vi isär. Hon var inget "solsken" som följde efter mig som hon hade skrivit att hon skulle vara. Hon tyckte att jag förändrades och inte brydde mig om henne. Och jag tyckte att hon förändrades jättemycket!

Idag bor hon långt ifrån mig och vi ses aldrig. Jag tror jag träffade henne senast i maj. Då hade hon och hennes pojkvän inflyttningsfest i deras gemensamma bostadsrätt som dom hade köpt, bara efter 10 månader som pojk - och flickvän. Då var jag lite chockad och kände mig inte bekväm i sällskapet. Den här tjejen, min vän, var innan väldigt blyg men samtidigt en sjukt sprallig person som jag trivdes jättebra med. Hon hade dåligt självförtroende, hon såg upp till mig och jag tyckte det var jättekul, men unyttjade det absolut inte. Okej, hon kanske hjälpte mig lite för mycket med mina läxor ibland men..! Hon var en osäker person, men stod ändå för sina åsikter och tankar.

Idag är hon stolt över den hon är, trivs med sig själv och framförallt tror på sig själv. Och jag vet inte om det var därför vi gled isär, låter kanske hemskt! Men hon fick helt plötsligt allt det där som jag försökte hjälpa henne med. Och sedan vet jag inte om det blev för mycket av det hela.. att hon liksom "skröt" om hur bra hon mådde med sin första pojkvän och allt därtill. Varje gång jag frågade hur hon mådde så var allt SÅ underbart. Vet inte om jag tröttnade på att höra det?

Hur som helst.. Ikväll ringde hon efter att vi hade skrivit med varandra på msn en liten stund. Vi pratade länge och jag kände verkligen att jag saknar den här tjejen! Jag vill verkligen träffa henne och vara sådär spralliga som vi en gång var. Jag hade så otroligt kul med hennes familj och jag saknar även hennes familj något enormt! Jag var jämt hos dom, bodde nästan där.

Jag hoppas att jag får träffa henne snart, kanske om max 2 månader. Då har det nästan gått ett år sen vi sågs.. Det var 8 månader sedan vi träffades, 8 månader! Det skulle vi aldrig ha klarat för 2 år sedan, aldrig!

Malin, jag tänker på dig!