Saknad

Om 9 dagar så flyttar jag. Jag flyttar till Kalmar.. Ska jag vara riktigt ärlig nu så känns det faktiskt väldigt konstigt. Jag har bott i Norrköping i hela mitt liv och nu ska jag inte bara flytta hemifrån och lämna mina närmaste, utan jag ska till och med flytta till en helt främmande stad. Jag är väldigt övertygad om att jag kommer få det jättebra där nere med allt vad det kommer innebära; sköta sig själv, träffa nya människor, komma in i rutiner och börja plugga. Men det kommer kännas väldigt tomt.. Jag kommer ha fullt upp med nya saker de första veckorna, men jag kommer ändå tänka mycket på allting här hemma.

Häromkvällen låg jag i sängen och kände att jag behövde skriva av mig i min dagbok som jag har, och då började jag faktiskt gråta. Tänkte massor på mamma och att jag verkligen kommer flytta ifrån henne. Jag är en väldigt nostalgisk person (tro det eller ej) så sånt här med traditioner gör mig lite ledsen. T.ex att jag vet att mamma inte kommer komma in och sjunga för mig på min 20-årsdag, jag kommer inte gå upp på morgonen och plocka blommor till hennes födelsedag. Det är ingen som kommer tjata på mig angående att diska, städa rummet eller plocka i ordning. Ingen som kommer ligga hemma och vara orolig över att jag inte ska komma hem. Det jag försöker berätta är att hittills har jag bara haft positiva tankar om flytten och allt roligt som kommer att hända, men nu kommer det här jobbiga. Att jag verkligen har förstått att jag ska flytta.. Allting jag kommer sakna, alla stunder på vardagarna. Självklart kommer jag komma hem på helger och hälsa på, men då bor jag inte här längre. Då är jag bara en gäst som kommer för att hälsa på. Jag kommer få bo i gästrummet, inte mitt rum.

Jag och mamma har haft våra dagar, det vet många utav er. Men hon är världens underbaraste person och jag älskar henne över allt annat. Jag är ju en del av henne! Det kommer nog bli några jobbiga kvällar då man sitter hemma i sitt rum och tänker på allting, tittar på foton och drömmer sig tillbaka. Pappa kommer jag ju självklart sakna också, herregud! Väldigt mycket! Men eftersom han och jag inte har bott tillsammans på 5 år så känns inte det så jobbigt eftersom vi inte har haft den här vardagen på länge. Min bror kommer jag också sakna eftersom vi nu har börjat få mycket bättre kontakt än förut. Eftersom han är 6 år äldre än mig så har vi alltid legat i den där "gränsen". När jag var 10 år var han 16 och var helt ointresserad av sin lillasyster, nästan. När jag fyllde 14 år så var det ännu mera pinsamt. Då var han 20 år och hade en fjortis till lillasyster, men nu. Nu är jag snart 20 och han är 26. Han har en flickvän som är 22 år och vi har så himla roligt tillsammans!
Vi kan skriva sms ibland (inte så jätteofta) att vi älskar varandra, eller det är jag som gör det, men jag får alltid svar tillbaka att han älskar mig med. En gång fick jag svaret:

" Tja! Hur har ni det på gotland? Du är världens bästa syrra!
älskar dig! Puss å kram "
080712 - kl. 23.29

Jag är så otroligt stolt över vilken familj jag har även om det har följt med många motgångar i våra liv som inte har varit lätt att handskas med. Men jag vill bara säga att jag kommer sakna er jättemycket när jag flyttar och jag hoppas verkligen att ni kommer sakna mig lika mycket.

Jag är och förblir eran dotter och lillasyster♥