Första natten

Nu har jag sovit i lägenheten en natt, och fy vilken natt det har varit! Hemska drömmar och kallt som bara den. Elementet är liksom på det högsta.. Ska kolla i badrummet också om det är på där.. Jo, vad har jag drömt nu då?

Minns ni den här artikeln som stod i aftonbladet ganska nyligen? Det var en tjej som hade gått 8 månader utan att veta att hon var gravid. Hon hade inte gått upp mycket i vikt och hennes mens hade varit regelbunden..

DET drömde jag om i natt. Att jag precis hade flyttat in där jag bor nu och att jag sedan fick reda på att jag skulle ha barn om ca en månad!! Jag var fortfarande student och bodde på 19.4 m2 som jag gör idag. Mina tankar flög runt i mitt huvud och jag förstod inte hur jag skulle klara allting..

Hur skulle jag få plats i rummet med spjälsäng? Hur skulle jag fixa skolan? Jag kan ju inte ta med barnet på föreläsningarna liksom..? Jag kommer ihåg att jag födde en son och jag var verkligen jättestolt över honom. Men mina vänner förstod inte att jag kunde ha fött ett barn, jag hade ju inte varit gravid?!

Alltså, det var helt sjukt! När jag vaknade i morse så trodde jag STENHÅRT på att jag låg med en nyfödd bebis på mitt bröst som sov. Åh, just det! Eftersom det var så kallt i rummet så drömde jag att barnet var jättekallt, fötterna var iskalla. Och jag trodde att han hade dött för att det var så kallt. Barn ska ju ha mössa och sockar på sig osv..
Usch, det var hemskt! Ni vet att jag ÄLSKAR barn, är helt tokig i barn! Men den här drömmen skrämde mig verkligen i natt! Vill verkligen inte ha barn i den här situationen jag lever i nu, det går ju bara inte. Vill ha barn om några år, men då ska jag ha plats för mycket! Både tid och rum..

Nu, tillbaka till verkligheten. Föreläsning på skolan om 1 timma, måste göra i ordning mig!
....Och den här gången UTAN barn. Thank God! :-)