Nu kommer det..

När man precis har tryckt på "nytt inlägg" så brukar oftast min rubriktext födas. Och idag kändes det som att "Nu kommer det.." passar utmärkt. Jag tänkte ju nämligen skriva av mig om mina tankar om barn, ikväll. Jag skrev igår att jag skulle skriva allting i punktform, men jag tror det blir styckindelning istället, känns bäst så. Och som dom flesta vet så skriver jag ju främst det här för mig själv, men såklart för er andra också. So.. here we go!

Längtan efter familj. Ni som känner mig väl tycker säkert att det är mycket tjat med snacket om "längtan efter familj", men så fungerar jag. Så som vissar längtar efter utbildning och karriär så längtar jag efter att skaffa familj. Jag har sedan några år tillbaka, 2 kanske, börjat att tänka oerhört mycket på att skaffa barn. Jag tänker nästan på det för mycket ibland, det kan bli lite jobbigt. Om jag ser barnkläder så är det självklart att jag tänker på barn, ser jag en fin park: "Här kan man gå med barnvagnen sen", ett fint område: "Här skulle det vara bra att bo sen när man får barn", ungefär så. Det kan bli lite för mycket ibland, men så fungerar jag. Kan inte styra över mina tankar, tyvärr. Skulle vilja det ibland..
Många tjejer i vårat tjejgäng, ca 4-5 st är ungefär som jag. Vissa av dom längtar efter barn och skulle inte göra abort om dom blev gravida, vilket jag skulle i detta tillfälle. Jag brukar ibland titta på programmet Unga mödrar som går på Kanal5. Det är faktiskt ganska underhållande att titta på. Programmet är ifrån Danmark och föräldrarna i programmet/dokumentären har en ålder på ca 16-20 år gamla. Vilket är väldigt ungt! Det är starkt att se dom vara föräldrar, men gud så konstiga vissa är alltså.. Vissa är verkligen omogna för att ta hand om ett barn. Och även dom som till och med har två. Röker inomhus, tjaffsar med pojvännen hela tiden, leksaker överallt, hemmet ser ut som ett.. ja, jag vet inte vad. Nu menar jag inte att det är omoget att ha en sådant hem, men skulle JAG vara förälder idag så skulle i allafall jag kunna ta hand om mitt liv, mitt hem och samtidigt mitt barn. Har man tagit ett sådant stort beslut i livet att man vill skaffa barn så måste man, måste verkligen ta hand om sig själv och miljön man lever i. Så tycker i allafall jag.. Nästa stycke då..

Alltså, min längtan efter barn är inte en sån som: "Jag-vill-ha-en-liten-baby-åh-så-mysigt-längtan", verkligen inte. Självklart längtar jag efter att en vacker dag ha den där gravida magen och den lilla baby, men det är uppfostran jag längtar efter. Att få uppfostra sin son/dotter som är avlad (snyggt uttryck där ;-) av en själv. Tänk att så se sin son/dotter springa runt där på gräsmattan och du bara vet att det är DITT barn. Du är mamma/pappa liksom, så himla underbar känsla. Barnet springer fram till dig och säger: Mamma! eller Pappa! och kramar om en. Jag nästan ryser.. Men samtidigt blir jag så orolig. Orolig för att jag tänker på det för mycket så det ska hindra mig från att kunna bli mamma. Att min kropp ska liksom "dra sig tillbaka" och att jag inte kan bli förälder, usch. Måste tänka positivt. Klart det ska gå :-)

En tjej som gick i min klass på gymnasiet fick en dotter 5 dagar innan studenten. Hon sa att hon var redo för det nu för hon "festade så mycket när hon var 14 år". Men herregud? Det är ju inte de det handlar om. Jag skiter väl i hur mycket jag festar, om jag nu skulle göra det. En helg ute med vännerna måste man kunna ha fast man har fått barn. Nu menar jag inte att man ska supa sig full på Palace, utan att man måste gå ut och ta ett glas vin med sina vänner. Rätta mig om jag har fel.. Men som mig då t.ex. jag är ingen partytjej, absolut inte. Jag skulle klara mig utan fester osv, men jag sitter gärna hemma med vänner och pratar och dricker lite cider eller vin.
När jag pratade med henne som gick i min klass så frågade jag hur mycket hon umgås med sina vänner nu, men dom har glidit isär allt mer eftersom hon nu har en dotter på 1 ½ år. Dom tycker att hon är tråkig som är hemma på helgerna.. Men hallå? Hade jag en vän som fick barn nu så är det klart som fasen att jag respekterar att hon inte går ut på helgerna. Hon har ju herregud fått barn?

En blogg jag följer är Angelicas blogg . En ung mamma vars dotter är 11 månader. Angelica är 19 år, född 1989 och har dottern Thindra som föddes i januari i år. Hennes blogg går jag ofta in på för att just läsa hur hon har det som tonårsmamma.

Jag har inga direkta "mål" som jag strävar efter i mitt liv. Det som jag har i tankarna är att någon gång få bo i Göteborg och att någon dag skaffa en underbar familj. Att skaffa utbildning och karriär är någonting som kommer.. Vet ju inte vilket område jag vill arbeta inom än. Utbildning är inget kvar för mig att ha om jag ska bli mamma, det underlättar bara. Jag tänker ta dagen som den kommer och den dagen som jag känner för att få barn. Då kör jag! Oavsett ålder.

Citat:

"Att föda barn är bäst att göra som ung.

Det är då kroppen klarar av det som bäst."

Susan Amlé, undersköterska på BB
(Även Linnéas mamma)