Hopeful

Förhoppningar är det värsta som finns... Man går och hoppas på någonting som sedan inte händer.

Nu skulle jag behöva lite miljöombyte igen. Pratade med min älskade Lelle i telefonen förut, 54 minuter och 47 sekunder. Åh, älskar att prata med någon man känner så väl! Vi förstår varandra så bra och vi skrattar åt samma saker♥
Nu är det bara 1,5 vecka kvar till jag kommer hem igen! Missförstå mig inte när jag skriver att jag vill åka hem, jag trivs bra i Kalmar och har bra vänner här. Men mitt hem är ändå alltid mitt hem!
Det är bara mycket som händer nu.. Skola, tentor, plugg och massor av olika sortens val man gör. Man skulle bara behöva en paus och rymma ett litet tag. Åka iväg en eller två dagar bara för att få ny energi..
Sist jag var hemma så trivdes jag så himla bra, har nog aldrig älskat Norrköping så mycket som jag gjorde sist jag var hemma! Jag bara tittade på alla byggnader och gator som man har saknat, att känna känslan "jag har bott här, det här är mitt hem" var helt fantastisk! Jag som hatade Norrköping innan jag åkte älskar plötsligt den staden och är sjukt stolt över att komma därifrån!
Och snart kommer jag igen..

Jag skulle gärna ha rymt en stund med dig idag, komma bort från allt, men det blev aldrig så. Förhoppningar är det värsta som finns!