söndag, mars 22, 2009

22 mars

Sitter här i mörkret med datorn i knät. Jag trodde jag skulle vara någon annanstans nu, men jag var bara där en liten stund, kanske två timmar. Jag vet inte varför jag reagerar som jag gör..
Jag känner någonting tungt inom mig, något som behöver komma ut! Jag vet inte riktigt vad det är. Men just nu känns det som allting kommer samtidigt.. Mycket känslor som finns inom mig nu som skulle behöva rensas bort. Ge plats åt det viktiga, inte saker som får en att grubbla över så mycket.
Idag är en dag som jag skulle behövt vara själv, eller...jag hade hellre fortsatt spendera kvällen och natten med dig som vi gjorde häromkvällen...men så blev det inte.
När jag låg där i ditt knä så började jag gråta, det rann liksom en tår från vänstra ögat och var tvungen att gå in på toaletten. Varför började jag gråta? Jag har bara träffat dig tre gånger och jag känner redan att det är något speciellt, men vet inte vad.
Det kanske inte är någonting man kan bygga vidare på, men någonting finns där, någonting som gör mig helt glad inombords.

Sånna här situationer hatar jag verkligen. Man vet att det är förbjudet att göra saker, men man vill. Men på ett annat sätt vill jag inte för att vi ligger på så olika nivåer i livet.. Du har varit med om mycket i ditt liv, jag är en nykläckt vuxen som inte har provat på någonting i livet...än.
Det känns som detta är omöjligt. Men ju mer tiden har gått nu så har jag bara blivit mer och mer förväntansfull, men nu när allting har skett som jag har längtat efter, så är det dött.
Kanske var det inte som du hade hoppats på?

Nu har du gett dig in i matchen och måste kanske visa snabbt att detta bara var uppvärmning för att provspela...? Det känns som att jag just nu spelar i straffområdet och att mitt röda kort är påväg att visas, att matchen redan är över.
Det känns på något sätt att det kanske är dags att kliva av planen och sätta sig på avbytarbänken.. Invänta nästa match? Men jag väntar på att domaren blåser i pipan. Då kan jag avbryta matchen.....och det är just du.
Du
som är domaren i den här matchen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Känns de något speciellt så e de klart du ska satsa! Jag vet visserligen inte hela situationen, men jag vet hur de e när man inte riktigt vet om man ska chansa lr inte.
JAg tror att du måste följa ditt hjärta o skita i din hjärna, gör de som känns rätt..
Säger bara: utan offer ingen seger..
Kram