tisdag, oktober 14, 2008

Måste skriva av mig..

Allt det hela börjar med en stor suck. Ingenting är roligt idag! Okej, dagen började ganska bra och sedan så blev det en jättetrevligt fika med Sanna (tack gumman!), men sedan.. Då hände något.. Jag var på möte hos min arbetskonsulent och pratade lite om hur det hade gått med jobbsökandet. Botten, som alltid. Jag fick prata med en annan arbetskonsulent om praktikplats och det verkade väl gå lite bättre.. Min chans att få komma ut i arbetslivet är väl att få en praktikplats, men här kommer problemet. Jag måste fixa den själv, med kanske en viss hjälp. JAG KAN JU INTE GÅ UT OCH SÖKA JOBB! Det gååååår inte. Det är ju det jag har problem med, annars skulle jag fasen ha 100 arbeten att välja mellan! Jag skulle verkligen vilja få en bra praktikplats, få arbete som julextra och sedan en anställning. Vet att det inte är så lätt, men det vore en dröm för mig just nu. Då skulle jag flytta hemifrån snabbt som attan, klara mig själv och få visa att livet skulle gå bra för mig! Jag skulle spara pengar varje månad för att få åka till USA som jag drömmer om. Jag drömmer vekligen att då plugga där en tid. 3 månader, ett halvår, ett år(?) Vad vet jag.. Jag vill i allafall dit, INNAN jag börjar plugga! Att jag gråter hemma verkar inte göra saken lättare. Mamma: "Du skulle behöva komma från stan. Sista ansökningsdagen för att söka högskolor går ut i morgon". Men vaaaarför ska jag börja plugga? Min mamma verkar inte förstå vad det innebär. Självklart har jag tittat på olika utbildningar, det gör jag ganska ofta. Men det känns verkligen meningslöst när jag inte har en susning om vad jag ska göra. Jag vill ju verkligen åka iväg innan. Där kanske jag kommer på andra tankar? Jag kanske kommer hem och vill bli läkare, inte arbeta inom handel som jag är inne på just nu. Ingen förstår mig!
Alla mina vänner säger: "Men sök vad som helst.. ICA eller något bara". Jo, visst. Det är ett jobb! Men efter att ha ströjobbat i ett år nu, i en branch som jag vantrivs i. Nej.. Jag vill inte ta vilket jobb som helst. Jag letar inte efter vilket jobb som helst, jag har ett jobb, ibland... Jag vill leta efter ett bättre jobb än det jag har haft. Annars kan jag lika gärna jobba kvar i skiten. Pengar är inte allt för mig, det är inte det. Jag får sammanlagt 1500 kr/månaden och det hushåller jag mig med. Och så som jag har mått fram till nu har varit bra. Jag har varit glad, velat träffa mina kompisar osv. Har haft ett hopp inom mig, ett ljus som har varit tänt hela tiden som brinner och strålat för att jag kommer få ett jobb snart.. Idag släcktes ljuset!
Jag skriver som om allting vore slut just nu, livet typ. Men det är klart det inte är det. Är bara sjukt nere just nu och allting som kretsar runt mig är bara skit. Självklart inte vänner och familj, men allting annat. Åh! Så varför sökte jag en utbildning igår nudå? Var det för att mamma ville, eller varför gjorde jag det?
  1. Jag vet inte vad jag ska plugga
  2. En treårig utbildning till något man inte vet om man vill plugga till är kanske inte det bästa
  3. STUDIELÅN!

Men men.. Turismekonomprogrammet sökte jag. Vill jag veta om jag kommer in, vill mamma att jag ska åka iväg och plugga(?!) Blir tokig på att det ska vara såhär. Snälla, köp en trisslott till mig så kan jag hoppas på att jag kan vinna pengar. Då skulle jag direkt åka härifrån. Till USA, träffa nya människor. Lära mig ett annat språk flytande och bara rensa tankarna. Här orkar jag inte vara kvar länge till om det inte händer något drastiskt i mitt liv. Ett jobb, en bra praktikplats, en vinnande trisslott eller rejält med peppning och stöd från mina närmaste.. Något måste ske, snarast!

Boston?

Los Angeles?

Miami?

2 kommentarer:

Madelen sa...

Vännen!
Efter regn kommer sol, tro mig. Allt det du går igenom gör dig starkare pyskiskt, du lär dig att tackla förändringar och motgångar. Sen en sak till, mammor vet precis vilka knappar de ska trycka på för att ge en skuldkänslor. Kom ihåg, DU är viktigast i ditt liv och du är den enda som på riktigt vet hur det känns och vad som är rätt, rätt för just dig!

Madelen sa...

Du är alltid välkommen upp! Bara att höra av dig. Kram