Det värsta jag vet

Förhoppningar är det värsta jag vet! Varför lär jag mig aldrig? Men när du jämt skriver att vi ska ses så blir jag så glad, men när jag gång på gång går på detta så blir jag helt tom. "Men du kanske vill nästa gång?" tänker jag. Jo, eller hur...det vill du säkert! Men det lär bli fler gånger innan jag verkligen förstår. Jag som ville träffa dig i det här vädret, mysa i ösregnet. Men men.. "En annan gång då". Som alltid...

Jobb

Hej!

Hur mår ni? Jag mår sådär om jag ska vara ärlig.. Det känns som det har krypit i kroppen i två dagar nu för jag vet inte vad jag ska göra! På ett sätt tycker jag att det är skönt att inte ha något jobb, men ibland blir jag väldigt rastlös. Jag skulle vilja ha ett jobb att gå till där jag trivs! Jag har aldrig någonsin kännt på en arbetsplats: "Wow, det här är ju faktiskt roligt. Här trivs jag!". Jag vet inte om det är vanligt eller ovanligt att känna så, men jag skulle verkligen vilja gå upp på morgonen och tänka: "Yes, idag är det en till arbetsdag som ska avklaras med mina arbetskamrater!".

Jag är medlem i Norrköping kommuns vikariebank för förskola/skola då jag är barnskötare - och i morgon har jag fått mitt första pass för detta år. Eftersom jag har bott i Kalmar i början av detta år så har jag inte haft någon möjlighet att jobbat extra som vikarie, men nu i sommar har jag satt upp mig för tider varje dag! I morgon - torsdag har jag jobb, på en och samma skola vilket är skönt. Jag ska jobba på "Frita" - fritidshemmet.
Jag tycker att det kan vara helt okej att jobba så, men... Man flyttas till olika ställen JÄMT! Man får handskas med dålig personal, nya regler överallt, barn som skriker och bråkar, personal som inte är nöjd med en osv. Men hallå? Jag är ingen utbildad förskollärare/lågstadielärare? Jag gör så gott jag kan, men ändå får jag skit för det!
Det är inte lätt att leda en grupp på 10-20 barn som är i åldrarna 7-12. Dom bråkar, slåss, skriker, gapar och lyssnar inte ett skit! Jag är en sån person som är alldeles för snäll, jag kan verkligen inte bli arg! Visst, jag kan ryta i lite men dom hör ju på mig att jag inte låter lika arg som de andra lärarna..

I december förra året så fick jag ett vikariat på den skolan som jag ska jobba på i morgon! Jag skulle vara.........gympalärare! Hur tror ni det gick? Barnen åkte kundvagn inne i salen när jag kom på morgonen, dom bråkade och bara flamsade runt. Då för första gången fick jag nästan gråten i halsen och jag kände: "Jag klarar inte det här mer!". Jag tog mig igenom dessa 4 veckor med bravur, fick inte ens ett "Tack" när jag slutade.. Och dit ska jag i morgon, mm.. Jag hurrar ju inte direkt. Men jag känner att dessa tre dagar är snart över och då har jag tjänat ihop över 1000 kr.

Om fyra dagar är det midsommar! Jag tänker därför drömma mig bort lite dessa dagar och ta dom med en klackspark, precis som jag alltid har gjort!

På banan igen

Hej!

Nu var det hundra år sedan som jag skrev i bloggen, men ska jag vara ärlig så har jag inte varit ett dugg sugen! Har knappt läst några bloggar alls, bara läst mejl och sådär. Har varit jätteskönt, men jag älskar ju att skriva/läsa bloggar så nu är jag förhoppningsvis med på banan igen!

Det känns som det har hänt ganska mycket i mitt liv just nu. Jag har bestämt mig för att sluta i Kalmar.....känns väldigt tråkigt, men samtidigt en väldigt stor lättnad med tanke på att jag har varit velig väldigt länge! Jag har inte vetat hur jag skulle göra, tänkte för - och nackdelar hela tiden, men nu har jag kommit fram till ett beslut: Jag lämnar Kalmar och Turismekonomprogrammet!
Har fått många sms i dagarna från några tjejer i min klass som tycker det är skittråkigt att jag ska sluta, främst från en tjej som jag inte trodde skulle reagera som hon gjorde. Usch, det blir jobbigt när alla skriver sms så som "Så himla tråkigt att du ska lämna oss, kommer sakna dig massor!" , "Ångrar verkligen att vi inte har umgåts mer tilllsammans, vi har ju skitkul!" osv. Jag lämnar verkligen Kalmar med blandade känslor, usch! Har haft en underbar tid där, men jag känner att jag inte är redo för att plugga än, och allra minst inte i 3 år. Klassen som jag har skulle jag vilja ha kvar, men så funkar det ju inte tyvärr... Det är studielån det handlar om och jag är verkligen inte sugen/mogen på att plugga, så det här var den enda utvägen.. Men nu återstår det ett annat problem: Vad ska jag göra istället?
Suck, vill inte ens tänka på det, så nu struntar jag i det.

Jag har inte varit mig själv på jättelänge. Jag har inte lust med någonting, vet inte vad det är med mig? Nu hoppas jag att det vänder för jag trivs verkligen inte med mig själv när jag är såhär!

____________________________________________________

Men vet ni? :-)
Ikväll åker jag ner till Kalmar igen, har inte varit där sedan onsdagen den 13 maj, så nu är det på tiden att jag hälsar på lite tjejer och mina fantastiska grannar... Men jag åker inte ensam.. Ida och Ida följer med mig ner, så jäkla kul! Vi ska ta min mammas bil ner ikväll efter Ida (K) har slutat jobba. Ida (P) kommer till mig redan ikväll så vi är redo när Ida kommer så vi kan gasa iväg på E22:an.
I morgon är det den årliga grill/gårdsfesten på Gladan (studentboendet jag bor på) så jag hoppas nu att det kommer mycket folk så man kan grilla och dricka goda drycker tillsammans! Jag är laddad så in i bomben och det hoppas jag att mina medresenärer också är! ;-)

P.S Natta kanske kommer ner i morgon kväll också. Hon ska till Stockholm i morgon och shoppa med sin pojkvän, men kanske dyker upp i Kalmar mot kvällen. Hon skulle tänka på det i morgon, hoppas hoppas hoppas!

Men ikväll 21.45 går bilen mot Kalmar och Gladan, here we come!
Järngänget; Emelie, Ida och Ida♥

Ida (K), jag, Nathalie och Ida (P)

En trallare liksom...

Sitter och lyssnar på Veronica Maggio nu, mest låtarna 17 år och måndagsbarn. Jag är i försig ett torsdagsbarn, men det har ju egentligen inte med saken att göra. Saken är den att jag är så grymt avundssjuk på dom som har lyckats med sina sångkarriärer. Jag är så avundssjuk! Jag önskar bara att sångrösten kunde vara lite bättre, så som på högstadiet liksom. Nu har jag ju tappat massor sedan jag gick i musikklass..

Tänk att få göra en egen platta, en singel. Vad som helst. Att få spela in i en studio skulle vara grymt roligt! Jag brister verkligen på vissa höga toner, men jag är ju ingen Mariah Carey liksom....och det är ju inte Veronica Maggio heller. Jag skulle kunna tänka mig att bli en trallare, som kanske Winnerbäck. Det är ju mer som att han berättar sagor när han sjunger, sen trallar han mer i låtarna.. Och Håkan... alla säger ju att inte han kan sjunga, men det tycker ju i försig jag.

Men om han inte nu kan sjunga, då behöver jag ju inte heller vara expert? Eller så satsar man på att bli expert, ta privatlektioner och så.. Har ju tänkt på det, men som vanligt när det handlar om mig så kommer ju jag aldrig till skott. Skulle vilja ha en "musikblogg". Lägga ut klipp där man sjunger och sådär, men det skulle jag aldrig våga nu. Nej ni, det får nog vänta ett tag.

Man skulle skaffa en egen liten studio hemma i ett hörn, med mic och hörlurar och allt sånt där. Vad kostar det tror ni?

Skulle ni vilja höra min vackra stämma? Haha ;-)

Here we go!

Varning för långt inlägg!

Jag känner att jag behöver skriva av mig lite nu. Detta inlägg kommer bli långt, men detta gör jag för min egen skull. Ni som inte vill läsa gör inte det och ni som vill läsa gör det.

I höstas jobbade jag som barnskötare på olika förskolor och skolor i Norrköping då jag är barnskötare efter min gymnasieutbildning. Jag tyckte verkligen inte om att jobba på förskolor (dagis) och skolor, men jag har varit medlem i kommunens vikariebank sedan oktober 2007 ändå. Det jobbet har fungerat till och från och på vissa ställen har jag trivts jättebra medans jag har avskytt vissa ställen. Jag var inte gjord för att vara förskollärare, jag passar helt enkelt inte för det jobbet. "Man får ta det jobb man får" är någonting som jag har hört väldigt ofta. Men att komma till en förskola där dem ser att jag är osäker och inte tillräckligt pedagogisk är inte roligt. Man blir sågad! Barnen älskar en, men inte förskollärarna som jobbar där. Man får skit, man tar inte för sig och man är för osäker i vissa stunder. Det är inte konstigt med tanke på att jag fick hoppa runt på olika förskolor varje vecka. Jag fick alltså börja om från scratch varje gång! Nya namn på barn, nya regler, behov, personal och föräldrar. Det var sjukt svårt och jobbigt! Hjärnan ställer ju om sig när man är på en förskola. "Såhär funkar det här". När man sedan byter så måste man totalt glömma allt från den förra förskolan för så gör dom verkligen inte på den nya osv.
Även om jag älskar barn väldigt högt så måste man tänka på att vara så himla pedagogisk. Det passade inte mig, så efter ett år så ville jag verkligen jobba med något annat eller fly från hemstaden Norrköping.

Jag sökte till Turismekonomprogrammet i Kalmar. Jag ville inte börja plugga och jag hade verkligen bestämt mig för att inte plugga. November - december fick jag ett långvikariat på en skola där jag skulle vara gympalärare för åk 4 och 5, jag skulle även vara på fritidshemmet. Arbetet var väldigt svårt, det var inte helt lätt att leda gympalektioner med 10 och 11-åringar som springer överallt. Även där var jag heller inte omtyckt av lärarna. Jag råkade komma försent kanske två gånger under den månaden jag var där och sedan hade dom satt sin stämpel på mig!
Ingen frågade mig om någonting, ingen hejade på morgonen, ingen tackade mig när jag slutade sista dagen. Jag kände mig helt meningslös!

När jag var inne på internet en rast (man fick låna datorn) så hade jag fått ett mejl. Och när jag läste ämnesraden stod det: "Antagningsbesked". Shit, tänkte jag. Jag har ju sökt till högskola! Jag gick in på mejlet och såg att jag hade blivit antagen till Turismekonomprogrammet i Kalmar. Jag sken upp som en sol när jag såg mejlet, men nej.. Jag skulle ju inte börja plugga. Nej, verkligen inte! Så jag stängde ner hotmail och tänkte inte mer på det......förrän jag började få hem papper två veckor senare om utbildningen. I dom papprena så stod all information om programmet, upprop och vilken sal vi skulle samlas i första dagen.
Då började jag få mig en tankeställare. "Jag kanske kan tacka ja ändå... Tänkte: Hellre ångra något man gjorde, än att ångra något man inte gjorde".

Och här är jag nu, i Kalmar.
Jag flyttade hit den 17 januari 2009. Skolan började 19 januari, det var en måndag. Jag minns allt jättetydligt från första dagen. Vad jag hade på mig, hur jag såg ut, hur alla i klassen var, vart jag satt någonstans. Ja, allting! Den här tiden har varit både underbar och jobbig! Jag har hängt efter i plugget från första början och den enda tentan jag har klarat är marknadsföringen. Ett ämne som jag tyckte var roligt! Klassen är helt underbar och jag har träffat massor av underbara människor. Kalmar är en jättemysig stad som jag trivs jättebra i, men..

Idag vet jag inte riktigt vart jag står. Jag har ingen motivation till någonting och jag längtar hem mer och mer för varje gång jag har varit hemma. Varje gång jag kommer på tankar som inte berör skolan så mår jag jättebra, men så fort jag får upp tankar om skolan, plugg, måsten, böcker och allt som ska göras så mår jag piss rent ut sagt. Jag har ingen ork till någonting! Jag vill bara leva här, träffa underbara människor och ha kul. Det är så jag känner!
Och så ska det inte vara. Det ska vara intressant och "kul" att plugga! Jag känner också mer och mer att turism inte är någonting för mig.
Jag har länge varit inne något inom handel, gymnasielärare i yrkesämnen, barnmorska (?) och nu kanske något inom marknadsföring? Är inte helt hundra.. Så turism känns väldigt långt bort. 3 års pluggande just nu känns inte heller helt rätt.

Jag har alltid haft drömmar att resa till USA. Vet inte varför jag så gärna vill dit, men det är något speciellt. Jag känner att jag kanske skulle behöva känna lite på vad jag vill. Jobba lite kanske, plugga lite på distans (?) och resa lite.
Jag ville ju som sagt inte börja plugga från första början och det har nog suttit kvar i mitt bakhuvud ända från första dagen i skolan. Jag har inte varit lika motiverad och intresserad som alla andra, det har jag märkt.

Så denna vecka måste jag bestämma mig för hur jag ska göra. Jag känner bara det att.. Flyttar jag tillbaka till Norrköping så känns det som jag har misslyckats totalt. "Jag pallade liksom inte".
Jag ser ingen jättestorglädje till att komma tillbaka, det känns bara som att jag har misslyckats. Självklart skulle det vara jättekul att bo nära sina vänner igen och träffa dom så mycket som det bara går. Men jag har inget jobb och komma hem till, det finns inga jobb. Jag har inga sparade pengar som jag kan leva på. Jag vet inte hur jag ska göra!
Flyttar jag inte tillbaka till Norrköping så funderar jag på att åka till Norge och jobba. Jag vet varken ut eller in.

På onsdag åker jag hem till Norrköping. Jag ska fundera och rensa tankarna och komma fram till ett beslut om hur jag ska göra.
Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på att lämna detta som jag fått tagit del av 4 månader, men att stanna på grund av vänner och stad håller inte. Det är mycket pengar och studielån det handlar om.

När jag kommer hem ska gå längs Lindöhamnen och fundera.
Fundera på vad jag vill göra med min framtid och mitt liv..

Lily Allen's fuck you

Vi har fortfarande inte åkt än, sitter och lyssnar på P3 medans Chrille fixar det sista. Lily Allen's nya låt var på radion alldeles nyss: "Fuck you" som den så fint heter ;-) Varför får dom spela den låten när dom gör om alla andra låtar med ett "fuck" i.

Då blir det sånna där pip i liksom. "Piiip what I say, piiip you right back".


Den här låten går ju liksom:

"Fuck you, fuck you very very much. Cause we hate what you do and we hate your whole crew, so please don’t stay in touch".

För mig gör det absolut inget, låten är jäkligt bra. Men ja bara undrar...?
Eller har olika radiostationer olika regler? Någon som vet?

50 cm klack? Ja, tack!

Det är en tjej som säljer dessa skor på tradera. Hon har satt utropspriset 700 kr för dom, herregud!

1. Vem i helvete kan gå i dom klackarna? Det går ju inte?
   100 graders vinkel typ...
2. 700 kr? Kom igen...

17 cm klack. Lätt match, eller vad säger ni?
Haha, herregud!

.....så vilka är ni nu som läser?

Jag vågar mig på några vilda chansningar...

1. Mamma?
2. Pappa?
3. Nathalie?
4. Linnéa?
5. Hanna?
6. Sanna?
7. Helena?
8. Madelen?
9. Emma?
10. Johanna (grannen)?
11. Benita?
12. Sofie M?
13. Ida P?

...har jag glömt just dig så får du gärna kommentera och berätta vem du är :-)

Blev mamma - trots p-stav

Jag skulle precis gå och lägga mig innan jag halkade in på svt:s hemsida. Jag tänkte att jag skulle ha sett ett gammalt avsnitt av Barnmorskorna, men möttes av detta på första sidan. "Blev mamma - trots p-stav".
Det handlar om Jessica, 19 år som upptäckte att hon var gravid vid 16 års ålder genom en spark i magen. Hon trodde inte att det var möjligt eftersom hon hade satt in en p-stav. Det visade sig att det inte var någon riktig p-stav, utan en övningsstav. En stav som man kan sätta in i armen för att öva hur det känns att ha en.
När Jessica upptäckte att hon var gravid var hon i 5e månaden, hon hade alltså gått över halva tiden. Jessica och hennes pojkvän hade ett tufft beslut framför sig, men kom fram till ett beslut att behålla barnet. Jessica berättar att abort i 5e månaden inte var något att ens tänka på.

Snart tar hennes f.d klasskompisar studenten, själv lever hon med sin pojkvän och deras gemensamma 2,5 årige son, Wilmer.

Gu vad hemskt! Jag fattar inte hur detta får gå till? Tänk och sitta och titta på tv i soffan och sedan känna en spark i magen? Hon hade verkligen kännt en spark med handen. Man skulle ju verkligen inte förstå att man var gravid och det var ju just det Jessica inte gjorde..
Herregud, vad skulle man göra i en sån situation?
När hon berättar om hur livet skulle vara idag om hon hade gjort abort så börjar hon gråta och säger: - Då hade förmodligen inte jag heller levt idag.

Jag beundrar den här tjejen så mycket! Åh, jag vill bara krama om henne.
Läs artikeln och se intervjun/filmen här!

Godnatt

Style by Stars

Jag tycker att Style by Stars har väldigt söta klänningar, dock inte i bästa kvalitét då min klänning som jag har använt 2 ggr redan repat upp sig på flera ställen. Men dom är jättesöta och man kan få dom till en rimlig peng....MEN....

Hur fan sminkar och stylar dom sina modeller?
Är det någon som kan förklara det för mig?

Ta bara den här bilden som ett exempel, det är första bilden på deras hemsida.

Ni måste gå in på hemsidan och titta, hennes läppar ser ju inte kloka ut!

Är det bara jag som tycker att det ser sjukt konstigt ut?